Fyller 19 år idag, kändes verkligen bra imorse. :) Log för mig själv på väg till jobbet och tänkte, jag är 19 nu! --- Dagen började med att Mormor ringde och hurrade x4 för mig, högt och tydligt sen var man vaken.. sedärja! ;) strax efter att jag somnat om kommer mamma inspringandes med 2 paket, för er som är nyfikna så kan jag berätta att det va en snyggsnygg bag och ett paraply från Elgiganten. Ja sen försökte man sova en stund till, men det dröjde inte långt tid innan min kära syster ringde och skulle gratulera mig. Underbart. Min kära syster som jag så gärna skulle dela mer utav mitt liv med.
Ja som sagt, sen bar det av till jobbet. Jag stod i kassan hela arbetstiden och vid ett antal tillfällen så vibrerade det i byxfickan. Jag blev glad. Först efter ett par timmar då jag tog ut min rast så kunde jag kolla de händelserna på mobilen. mammas röstmeddelande från gårdagen då jag va i jkpg, och hon ville informera mig om att jag va tvungen att ge bamse mat och gå ut med honom osv när jag kom hem. Sen kom det andra och jag såg att det var från pappa, någonting inom mig brast när jag lyssnade på det. Jag tror det var glädjetårar. Jag insåg att pappa är och betyder sjukt mycket för mig, jag vet inte varför jag förnekat det, eller delvis jo. Men det var då och nu är nu, och sanningen är att han är en av de bästa människorna jag vet om. Jag har bara beskyllt allt elände på honom, jag känner mig så.. patetisk. All skit som hänt har jag skyllt på någon jag igentligen älskar. Jag har lyssnat på meddelandet ett flertal gånger ikväll, och (vänta, jag måste lyssna på det en gång till för att känna efter än en gång.. ). Så.. det är inget märkvärdigt, han beskrev min födsel och hur det gick till, men det är något han säger.. eller, röstläget.. eller något som gör att jag brister, av lycka. Nu är jag aldeles tom, vet inte vad jag ska skriva mer. Det känns bra, att komma på saker som dessa.. att jag beskyllt allt på min pappa, för jag trodde det berodde på honom och var hans fel. Men sanningen är annorlunda.
Sebastian.
tisdag 9 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)