Vad spelar ödmjukheten för roll..

Vad spelar ödmjukheten för roll i denna hårda värld?
Det är omöjligt att förstå sig på allt och alla, alla är olika och alla går inte att lära känna inpå djupet.
Därav kan man tycka att det svider när man ger någon så mycket, så mycket tid och kärlek och allt man får tillbaks är av det ondare skedet. Men man måste ju endå våga, våga ge och ta. Ta av den kärlek som man offrat så mycket för att få. Ge för att ha en chans att få den.

Det finns en flicka i denna värld som jag offrat så mycket för, för igentligen ingenting. Men det är fortfarande värt det. Jag vet inte hur eller varför men jag vet att hur länge jag än lever, så kommer jag se henne som min första kärlek. It may seem senceless to you, men för mig så är det fullt förståerligt. Jag har inte ens träffat denna flickan vid namn Emilia.
Jag minns att jag aldrig ville ha någon annan än henne, och på grund av det så gav jag mig aldrig till någon annan. Förrens jag blev sviken för hundaelfte gången eller något liknande. Men trots det så har det varit värt det, hon kommer alltid att vara min första kärlek.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så finner jag charmen även i olycklig kärlek. I hopp om att få bli hennes så blev jag bara knäckt om och om igen, men ja som sagt, charmen fanns även i det. Jag antar att jag är kär i kärleken!

Sebastian